Lägret är över och det finns givetvis alldeles för mycket att berätta för att det ska få plats i ett sådant här litet blogginlägg. Förhoppningsvis gäller den gamla sanningen att en bild är värd tusen ord och därför får den bli en del av den varan!
Det första som måste göras på ett läger är att bygga ett kök. Det kanske låter jobbigt, och visst tar det lite tid och kraft, men det är också högst nödvändigt för att man ska ha någonstans att laga, och äta, mat. För läsare som inte är så insatta i vad ”bygga ett kök” faktiskt innebär så handlar det om att surra ihop slanor (upp till 5 meter långa ”stammar”) i s.k. ”trefötter”. Mellan sådana ”trefötter” fäster man ett par bänkar och en ”utrullningsbar bordsskiva”. Slutligen spänner man upp en stor pressenning över köket så att man har ett tak utifall att det börjar regna. Enkelt, eller hur!? På bilden till höger ser vi hur man kan surra fast en ”toppslana” om man är lite för kort (eller om slanorna är lite för långa).
Men vad gjorde vi när köket väl hade byggts klart den första dagen, och alla andra dagar också för den delen? Lägret hade ett sagotema och en ramberättelse om staden Millianoctum, staden där alla sagokaraktärer (såsom Robin Hood, Rödluvan, John Blund och Häxan) lever. Tyvärr stals stadens reliker och invånarna behöver hjälp av scouterna för att återfinna dessa reliker, utan vilka världens alla sagor snabbt faller i glömska.
Förmiddagarna och eftermiddagarna spenderas genom att göra olika sagorelaterade lekar, övningar och uppgifter. På bilden här till höger ser vi hur Nackas scouter hittar på en egen saga utifrån ett antal ”inspirerande föremål”. Så vad fanns det för något som kunde inspirera? Exempelvis en Coke Zero-burk, en enhörning, en vimpel, en ödla, en kackerlacka, Pinoccio, en dock, en elefant, ett stridsflygplan, en prins och ett par klackskor. För att ta bara ett par exempel. Våra scouter från Nacka fantiserade ihop en historia om en tidsresande grodprins som skulle på maskerad, och jag tror bestämt att skridsflygplanet var med på ett hörn också. Ett fint exempel på hur vi på scouterna lockar fram kreativitet och fantasi.
Mellan aktiviteter, både lekfulla och mer seriösa, så måste man fixa mat och för detta behöver man ved (eller gasol beroende på hur lat man är). Vi hade med oss ett gasolkök och oftast använde vi både eldstad och gasolkök under matlagningen. En del tycker att det är fusk att använda gasolkök på ett läger men många tycker också att bekvämlighetsfaktorn överväger. Om det regnar så är det helt enkelt väldigt trist att behöva krångla med öppen eld. Om man vill spara tid på morgonen är det också väldigt smidigti att gasol snabbt koka upp frukostgröten.
De äldre scouterna, tonåringarna, fick göra två saker på lägret som definitivt hör till ovanligheterna: Mega-Jeriko och en överlevnadshajk.
Jeriko är en lek som kräver en hel del deltagare (minst ett tiotal) och en hel del plats i skogen. Det hela går ut på att två lag tävlar mot varandra och målet är att klura ut olika kodord utifrån ledtrådar som gömts på tävlingsområdet. Reglerna är många och poängsystemet gör att lagen kan premieras på en rad olika sätt. Kort sagt så är det en mycket intensiv tävling (lek?). Det som gjorde lägrets Jeriko-omgång så speciell var att inte mindre än 42 deltagarna var med. Dessutom kördes den sent på kvällen, så sikten var inte det bästa. Spelade det någon roll? Nja, när tävlingsnerverna sätter in så springer man bara på och hoppas på det bästa, dvs. att man inte snubblar eller krockar med ett träd. Lyckligtvis inträffade inga olyckor och alla var glada, och trötta, när tävlingen var slut.
Som en sorts bonus så skulle tonåringarna ut på ett ”överlevnadsdygn” under lägret. Minimal utrustning och minimalt med instruktioner. Som en extra krydda så kördes patrullerna ut i skogen med bil, med förbundna ögon! Så hur gick det för patrullerna i allmänhet, och vår Nacka-patrull i synnerhet? Jodå, de överlevde. Eftersom patrullerna inte fick med sig några kokkärl ut så varierade strategierna för att laga mat. De fick med sig ingredienser för raggmunk, men inget recept. Så hur kokar man potatis eller steker fläsk utan varken kastrull eller stekpanna? En patrull stekte på en spade, en patrull stekte på en sten de värmt upp och tredje en patrull stekte i en sönderskuren läskburk. På bilden till höger ser vi bevis på att dygnet var roligt (alternativt en stor glädje över att prövningen äntligen var över).
Så vad är det då med läger som är så härligt? Är det att få ett avbrott från sin bekväma vardag? Är det att få träffa nya, och gamla, vänner? Är det för att få vara med om välplanerade och engagerande tävlingar och övningar? Är det för att ha roligt på kvällarnas lägerbål? Är det för att höra fåglarna kvittra utanför tältet på morgonen? Ja. Ja på alla de där frågorna.
Läger får symbolisera hela poängen med scouting: Att vara nära naturen och att lära genom att göra. Ibland lär man sig att njuta av lugnet genom att lära sig paddla kanot. Ibland lär man sig mer om sina kompisar genom att vara delaktig i gruppdiskussionerna som alltid hölls efter frukost. Sådana aktivieter är också viktiga inom scoutrörelsen — man ska växa som människa när man är scout.
Men vad många tycker är roligast med läger är trots allt lägerbålen. Det är något speciellt när alla på hela lägret samlas på kvällen för att avsluta dagen med skratt och sång. Inga av Nackas scouter framförde eller ledde något under lägerbålen, men det behöver man ju inte heller. Ledarna däremot gjorde tappra försök med rörelsesången Pippilotta och leken Massive Multi-Player Thumb Wrestling. Det gick sådär om man ska vara ärlig… men skam den som ger sig och om inte annat så visade vi att det är okej om allt inte går helt enligt plan, vilket inte är en dålig lärdom. Det handlar om att växa som människor, och det gäller både unga och gamla scouter.